Några frågor från åhörare
När jag är ute och föreläser eller håller utbildning i personlig effektivitet får jag en del frågor. En har jag redan besvarat. Det är frågan om jag lever som jag lär. Här följer några andra vanliga frågor.
- Om min partner inte kan planera så som jag önskar vad ska jag göra då?
- Det funkar inte att planera så som du säger, det håller inte, jag har provat.
- Det skulle bli ett trist liv att ha allt planerat till punkt och pricka, var finns spontaniteten då?
Ofta får jag frågan om hur man gör då ens partner eller arbetskompis inte kan planera eller vill planera så som man önskar eller gör. Just då, under en föreläsning, är det inte lätt att svara på den frågan men nu när jag får möjlighet att fundera kan jag kanske leverera ett fruktbart svar.
Beror det på att partnern inte kan planera, alltså inte vet hur man gör för att planera?
Kan han eller hon inte planera på grund av att det är något som ständigt kan inträffa och han eller hon måste ta hänsyn till det, är det så att vederbörande inte vill planera saker med dig?
Vi kan ju utgå från att din partner vill vara med dig och det alternativet går med andra ord bort. Annars har ni ett större problem. Kvar finns oförmåga att planera eller ständig beredskap för oförutsedda händelser.
En del personer kan inte planera. Det är bara så. De springer runt och reagerar på saker kring dem. De är sådana som marknadsförarna älskar. De söker kanske njutning överallt och hoppar runt som ett bi i en park full med blommor. De vill/kan inte planera för det gör att de kan missa något roligt som de kanske kan stöta på under dagen.
Tyvärr händer det inte så mycket för de här människorna. De springer runt i små cirklar och det blir inte några större genomgripande förändringar i deras liv. De reagerar på att de måste göra akuta saker och tycker att det är ett hårt liv med mycket måsten. Dessa människor åker inte iväg på en längre resa som går utanför de vanliga turiststråken. De är som får, styrs av impulser och är nöjda med det.
Det blir problem när en människa som är impulsiv och oplanerad träffar och lever ihop med en person som vill lite mer av livet. "Vad ska vi göra i sommar på semestern?" kan vara en befogad fråga från den planerande parten i relationen. "Behöver vi bestämma det nu, vi kan väll se vad som händer i sommar..." är det svar som kommer från den impulsiva individen hon eller han lever med. "Du vet att jag inte gillar att planera, det är så tråkigt att veta vad som ska hända långt fram i sommar - vi kan vänta lite till i vår och ta det då?" Tyvärr är alla stugor eller resor redan fulltecknade eller sålda i vår.
Kan din partner inte planera får du planera för att han eller hon inte kan eller så får du lära henne eller honom att just planera. Ofta är det så att individen mår ganska dåligt av att inte ha någon framförhållning i sitt liv och ofta är det skälet till gräl och osämja mellan dig och denne eller mellan din partner och andra människor.
Skälet till att det är på detta sätt är ofta ren vana. Har man inte lärt sig att planera sina dagar och sin vecka, kanske sitt kvartal eller satt ut några mål i livet, ja då blir det svårt att rätta sig efter någon annan som planerar. Din partner kan reagera som om han eller hon tror att du försöker bestämma allt hemma och i ert liv. Du behöver ta med din partner i planeringen. Grundligt förklara varför ni behöver boka fjällstugan i augusti. Varför ni behöver lägga undan pengar inför sommaren. Och öppna upp för vanan att ha framförhållning i livet. Det är inte lätt.
Lyd mitt råd. Gänga dig inte med personer som inte kan leda sina egna liv. Är det så att det har hänt, ja då får du försöka lära din partner att leda sig själv annars kommer det inte fungera i längden.
Min partner kan inte planera för han eller hon måste vara redo på oförutsägbara händelser. Detta är också ganska vanligt. Egenföretagare, bönder och brandmän med jour tillhör dessa kategorier. Jag tycker man ska ställa sig frågan om man vill leva på detta sätt. Kanske man kan leva så under vissa tider, men inte för länge. Jag skulle själv tycka att jag skulle bli allt för bunden. Försök att delegera till någon annan så det går att planera tevliga saker med din partner!
"Jag har planerat men det funkar inte. Mina planer spricker och jag blir bara frustrerad." Är uttryck för något som är mycket roligare för mig att sätta tänderna i. I fallet tidigare ser jag ganska mörkt på resultatet alltså att två ganska olika människor skall hitta synergi när det egentligen inte finns. I det här fallet - "jag har försökt flera gånger men planen faller ideligen" - finns det utvecklingspotential. Den som har fått uppleva att planen inte fungerar om igen och om igen tappar sugen att planera. Slutar att göra det och mår ganska dåligt. Insikten av att det skulle bli bättre om jag kunde planera finns där, förmågan brister.
För något år sedan stötte jag på en kvinna som var runt 50 år. Hon gillade inte att planera. Hon hade inte någon kalender utan höll mycket i huvudet. Hon var också sjukskriven för fibromyalgi och andra lite svårdefinierade sjukdomstillstånd. Hon hade år ut och år in reagerat på saker och gått runt med ständig beredskap.
Jag frågade henne om vad hon skulle göra under sommaren, vilka kulturevenemang hon skulle gå på, vart hon skulle resa, om hon skulle resa och vad som skulle hända i övrigt. Hennes svar blev fåordigt för att hon hade inget planerat. Hon ville ta dagen som den kom och inte binda upp sig. När hon planerade blev allt så trist.
Jag frågade då om det hände att hon efter ett evenemang läst om det i tidningen och undrat varför hon missat just detta evenemang. "Det händer ideligen" svarade hon mig. Jag gav henne då en kalender. Sa till henne att skriva in alla de roliga saker hon inte får missa under våren och sommaren och sedan leva med den kalendern. Det lät som en bra idé enligt henne och hon skulle göra så.
Nästa gång jag såg henne var på hösten och jag frågade hur det fungerat med kalendern. Resultatet var remarkabelt. Hon var så glad för hon hade gjort allt hon velat under sommaren och hon hade faktiskt haft råd att göra det också. Hennes plan hade fungerat för hon hade inte fyllt hela dagarna med saker som skulle göras. Hennes kalender var just det jag föreslog - en glädjekalender. En kalender där alla kul saker står, så hon inte missar dem.
Att leva spontant dag för dag och inte se framåt för att det är svårt, för att tiden inte räcker i alla fall och för att pengarna ändå är slut är ett hemskt liv. Med planering i rimlig omfattning får du kontroll över framtiden och blir en gladare och aktivare människa.