"Konsten att finna möjligheten" av Rosamund Stone Zander och Benjamin Zander
Boken är skriven som en självhjälpsbok med övningar. Jag tycker den är läsvärd. Här kommer några tankar som jag finner intressanta:
" Kyparn! Jag lever ett mycket gott liv, men jag har ingen kniv."
Några ord som om kan sägas på många olika sätt. Med surmulen ton eller med glimten i ögat. Författarna försöker ge oss styrkan i att ha glimten i ögat. Grunden för positivt tänkande är tron att tanken styr våra handliar omedvetet. Tänker du positivt så kommer du bli mer handlingskraftig och proaktiv.
Allt är påhittat - betyder att det du upplever är påhittat av dig själv eller ihop med någon annan. Allt runt oss är påhittat. Färgen grön är påhittad. Allt runt oss är påhittat för att kunna beskriva vår värld. Om vi ändrar beskrivningen kan vi ända världen runt oss. Världen runt oss är så att säga en hypotes. För inte vet du hur det ser ut i skogen egentligen? Visst du har sett en skog, men vet du därför hur alla bitar i skogen ser ut? Våra sinnen begränsar oss.
Överlevnad och knapphetstänkande - livet är en kamp och den starkaste vinner. Jordens resurser räcker inte till oss alla. Att tänka på konkurens i människosammanhang är vanligt. Fast med en ny vinkel på förhållanden runt oss kan vi ganska snart se att mycket av det som ser knappt ut faktiskt räcker till många. Att utgå från att det kommer räcka till alla är mycket fruktbarare än att tro tvärt om.
Att ge ett A - att utan motkrav ge alla man möter ett gott betyg redan innan man fått se deras resultat lyfter resultatet. Att tro på någon hjälper till att förverkliga deras potential.
Att vara en tillgång - starkt är det att flytta sig från behovet att prestera för att bli uppskattad, till att inse att man redan är en tillgång utan att bevisa det för andra. Det är skönt att slippa rättfärdiga sig själv genom prestation och bara vara en tillgång för andra genom att leva sitt liv på det sätt man vill.
Regel nummer 6 - "ta inte dig själv på så förbannat stort allvar" är befriande. Ibland känner jag att det är för stort allvar i möten. Att rädslan för att öppna sig är för stor. Att sänka garden och inte ta sig själv på för stort allvar är befriande. Så bort med divalaterna!
Att se saker som de är - kan befria oss från de nedåtgående spiralerna som hämmar utveckling. Det går att exemplifiera med att någon tror att favoritlaget kommer förlora återigen bara för att de gjort det de två gångerna tidigare. Att se saker som de är, att helt enkelt konstatera att de förlorade och sedan se hur de går den här gången, alla möjligheter finns!
Slutligen tar jag och återger en historia i boken som gav mig en kick. Det handlar om att vi alla kan förändra ramen vi lever i. Vi kan skapa spelplanen för andra och oss själva.
"En liten flicka behandlades med cellgifter, när hon kom tillbaka till klassen i skolan hade hon en schal över huvudet. Några av hennes klasskompisar drog den av henne på skoj och fick se att hon var utan hår. De blev överraskade och reagerade med att fnissa. Det gjorde henne ledsen och dagen efter ville hon inte gå till skolan. Hon övertalades av sin oroliga mor, men satt tyst och ledsen i sin bänk på morgonen innan läraren kom in. När läraren klev in sa hon med ett leende "God morgon " och tog av sin kappa och halsduk. Hon hade rakat sitt huvud."
