Etableringslots, här kommer mina reflektioner…
Det är roligt att arbeta som Etableringslots. Det beror på att jag som lots får hjälpa till med så mycket. När man arbetar som jobbcoach är det mycket fokus på jobbsökande. Lotsen stödjer i flera bitar och ofta är det arbetet mer nära den ” klassiska coaching rollen”.
Utmaningen med etableringslotsuppdraget är till största delen de avgränsningar man måste sätta. Det gäller hur mycket man ska hjälpa till och lösa vissa saker åt de man stödjer. Ska jag som lots hjälpa till och fylla i papper som ska till myndigheter? Ska jag ringa åt personer och sitta i telefonkö? I den ekonomiska ersättningsmodellen finns det nog inte medräknat att vi ska sitta i telefonkörer.
En av de större utmaningarna är att hitta sin roll bland alla som är involverade i etableringsprocessen med de nya svenskarna. Det är Arbetsförmedlingen som har ansvaret över processen och de planerar etableringen. Arbetsförmedlingen skriver en plan som många av de jag möter behöver få förklarat. Lotsens arbete är att se till så planen följs. Förutom Arbetsförmedlingen finns kommunens alla olika stödfunktioner. SFI, Invandrarservice, Individ och familjeomsorgen m.fl. Runt dessa finns olika andra utbildningsinsatser och praktik platser.
Jag skulle tro att arbetet som etableringslots är lika mångfacetterat som antalet lotsar och individer de möter. Fast någonstans borde det finnas en logik. Samma logik som uppstår i andra yrken. Den logiken bör snart ha formulerats och då kan vi se vad en etableringslots egentligen gör och ska göra. Praxis har skapats om något år. Idag finns det ganska generella riktlinjer och dessa kan tolkas olika av olika aktörer runt individen.
Min hållning är att stärka individen. Det betyder att jag uppmanar till eget initiativ och stödjer positiva handlingar som för framåt i etableringsprocessen. Efter år av coachande kan jag se likhet mellan olika beteenden. Rädslor och tecken på utmattning. Jag ser också människor som helt enkelt blåser staten på pengar men samtidigt lurar sig själva bra mycket mer. Det är deras val, det är den säng de bäddar åt sig själva.
Jag ser de som finner sig tillrätta mycket fort och som hjälper sina landsmän. De som klarar etableringens första bitar som en dans och växer ännu mera som människor i sitt nya land.
