Joacim Petersson

Jaha, igår var jag på bio i Linköping. Jag ville se den nya filmen Bekas "Föräldrarlös" eller nått. Glad i hågen köpte jag en biljet och fick reda på att det blir bara jag i hela salongen. Hupp!

 

Jag fick sitta var jag ville och kunde bete mig hur jag ville. Skumt att vara i en bio helt själv. Antingen var det inte så intressant för Linköpingsborna med föräldrarlösa ungar i Kurdistan.

 

Jag tycker filmen är bra. Kanske lite väl mycket hugg och slag på de unga bröder som försöker hitta till Amerika. Vet inte om det är humor att slå små barn. Annar förmedlar filmen hopplösheten som finns i världen.

 

Jag känner till flyktingar och jag vet om de ensamkommade barnens situation. Jag tycker fler bör se filmen och kanske vakna upp lite och ta emot de unga som kommer hit på ett annat sätt. Stora vedermödor och sorger ligger bakom den långa resa de gör för att komma till oss här i Sverige.

 

Typiskt nog blev jag inte själv. Just då filmen ska börja dyker det upp två pojkar i 14-15 år åldern. De är säkert från Kurdistan, Irak. De pratar vänligt med mig och skojar och de vill bjuda mig på poppcorn. Här sitter jag på bio och kollar på två unga pojkar som försöker ta sig från elende och bredvid mig har jag två som tydligen lyckats. Onekligen en annan vinkel på filmen.

 

Sedan travade jag hem en stund för att sedan gå tillbaka till stan och besöka Harrys i Linköping. Snälla söta, kan ingen dansa i Linköping? Det var beklagligt. Nä, det var ett riktigt nedköp. Nu framstår Kalmar genast som ett bättre alternativ. Uhum, kvinnorna i Kalmar är snyggare också. Fast det är glada miner här uppe. Mer öppet. Det Kalmaritiska stenansiktet lyser med sin osäkra frånvaro.

 

En vecka till har passerat. Kan inte säga att den varit jobbig. Nu är det bara slutspurt kvar och sedan hoppas jag livet kan spinna på som vanligt igen. Barn varannan vecka, träning, uteliv och i vår så åker baljan ( båten) i igen och jag styr mot norr (Lägger den i Mönsterås, som en liten sommarstuga). Jag börjar sätta mål och när hösten kommer 2013 hoppas jag att det ska vara slut med besvär och oro kring min hälsa.

 

Over and out!