BORN TO RUN - Jakten på löpningens själ av Christopher Mcdougall
Jag fick boken av en väldigt snäll vän. Av en formidabel medmänniska faktiskt. Två böcker blev det, men den andra är skönlitteratur och jag skriver inte om sådant i min blogg. Inte just nu iallafall.
Löpning är inte min stora grej, handen på hjärtat. Jag har lite svårt att fatta de som med glädje säger att de ska springa 2 mil och att det ska bli så härligt. Jag gillar att springa fort. Därför blir det intervall mellan lyktorna här ute i spåret. Fast nu, efter boken, har jag fått upp lusten. Kanske ska jag låta min viktnedgång lägga grunden till mer löp. Att springa runt och släpa på 85 kg muskler gör det inte lättare att segla över marken kan jag säga och hur graciöst är det att inte kunna röra sig på dansgolvet utan att min egen kropp står i vägen.
Texten är bra och medryckande. Jag förstår att den blivit en liten bibel för det springande folket. En källa till inspiration. Jag kan inte lyfta upp den som en ledarskapsbok på något sätt. Det är den inte. Inte heller ett inlägg i coaching. Det jag kan se är att den kan ge inspiration och kraft till de som behöver lite extra eld för att släppa blybyxorna och med eller utan skor ta sig de första kliven ut i en starkare och friskare tillvaro. Den löpnade människans.
Boken är inget annat än en lång inspiration till att se löpning som det ursprungliga sättet att leva. Får mig att fantisera om att jag ska springa till arbetet var morgon. Tänk så frisk jag skulle bli. Kanske ska jag springa till Mönsterås någon helg?
Nåja, drömma går ju. Jag har iallafall bestämt att jag ska gå och springa från norra Öland till södra nu innan sommaren 2013. Jag har fått napp från en annan god vän och ytterligare en person känner sig sugen. Det blir på var och ens villkor. Jag hoppas kunna få ihop ett glatt prestigelöst gäng som gillar strapatser. Den som vill kan maila mig och be att få vara med. Det går att springa och gå hur man vill. Bara vara med 200 m eller längs hela vägen.
När vi ändå gör grejen så tänkte jag att lite uppmärksamhet för Barncancerfonden vore på sin plats. Även det goda arbete som andra folkrörelser ger borde få utrymme. Varför inte musik och kultur.
Nåja, 8 tabletter kortison i morse kanske sätter mig i en riktig rävsax nu. Det går inte att säga saker och inte hålla dem. JAG ska iallafall ta mig från Kroken (Byxelkrok) i norr till det platta gröna söder ( typ Degerhamn) under en fredag, lördag, söndag i slutet av maj 2013. Är du sugen att följa med så gör det! Håller inte benen eller kroppen så finns det turligt nog buss..ahum.
