Joacim Petersson

Jag har nyligen läst Nisse Simonsons bok Alltid nåbar aldrig i fred. 

 

Författaren beskriver baksidan av den teknikrevolution som pågår. Jag tycker den är läsvärd på ett sätt men har svårt för vissa passager. 

 

Helt klart tar den nya tekniken sina offer. Det märker jag var vecka i mitt arbete som coach. Många jag möter har valt att sitta framför dator och spela istället för att ta tag i livet och skapa det. Få kommer kunna leva som proffesionella spelare av dataspel, många drömmer om det och lägger timmar på att nå sina drömmar. 

Jag tycker det är helt ok bara det inte går för långt. Jag minns mina kompisar som drömmde om att bli rockmusiker och investerade mycket tid på det. Andra ville bli fotbollshjältar och sprag upp och ner över planen till långt in på natten. Alla måste få ha en dröm. 

 

Nisse målar upp en dyster bild. Jag kan nog hålla med om den. Vi har blivit lite tystare hemma. När vi kommer hem säger jag att maten är färdig om 30 min och poff så är barnen iväg till sina rum och när jag kollar in så antingen ligger de i en säng med sin telefon eller så surfar de på nätet. Jag lagar mat. 

 

Skulle säga att det inte är ett problem det här. Jag behöver inte motivera dem att gå ut. Det finns massor med vänner och aktiviteter utanför dörren. Vipps försvinner de ut och gör något aktivt. 

 

Läs boken och ha den som en mörk version av hur det kan gå och vi inte har koll på tekniken. En liten diskussion om tid med alla i familjen är nog uppfriskande.