Joacim Petersson

 

 

Ja, vad ska jag säga om detta. Det är ett ädelt försök att hjälpa till. En självhjälpsbok. Om du har funderingar och inte mår bra kanske den kan hjälpa dig på vägen. Jag kan faktiskt inte relatera till mycket i boken. Jag har inte haft de kännslor som beskrivs. Ångest och oro. Negativa tankar och tvångsbeteende.

 

Det som gör mig lite besviken är att boken utgår från att alla egentligen mår lite dåligt men att vi förtränger det. Det låter som den galna grupp som huserade på Öland för en tid sedan. Ingen direkt jämförelse mellan boken och gruppen på Öland, men det är ett tankemönster som är snarlikt.

 

På Öland fanns det en terapeut som lyckades få alla som kom dit att tro att de blivit utnyttjade som barn. Om de förnekade det var det bara en del i sjukdommen. Förnekelse. Hur kommer man undan det?

 

Magstarkt att jämföra boken med den avart som dök upp på Öland kanske. Fast utgår man från att alla mår dåligt egentligen så visar det upp var man själv står. Frågan är om man då ska bege sig ut och försöka hjälpa andra.

 

 

Jag vet inte vad jag ska skriva om den här boken. Jag får lite dåliga vibbar. Blir lite rädd att den faktiskt kan göra mer skada än nytta. att den kan cementera självbilden hos människor som har det svårt.

Att må dåligt är för vissa en livsuppgift, ett sätt att leva. De söker sedan bevis på allt elende de känner och upplever. I handen på en sådan människa kan denna bok förvärra saker.

 

Jag kan inte lyfta fram den som en bok du vinner på att läsa. Den går bra att hoppa över. Faktiskt kanske du mår bättre av att inte läsa den.