Joacim Petersson

Idag Linköping, imorgon världen!

 

Nåja, visserligen såg jag filmen Kings Speach ikväll innan jag travade ivär till gymmet, men jag känner inget behov av hela världen just nu. Jag är otroligt blödig för tillfället. Gråter man till den filmen har man inte sina vätskor under kontroll. Jodå, det gjorde jag. En förbaskat bra film. Kanske känner jag mig lite besläktad med kung Georg den 6:e? Min skolgång i lägre klasserna var inte så kul. Det är en annan historia. Och säkert inget extra ordinärt jämförelsevis med annat som händer barn där skolan inte riktigt fixar att personifiera utbildningen utan allt ska stöpas i samma form. Det som sticker ut på sidan när formen pressas, ja det klipper man bort, hur fint det än må vara.

 

Ja, det om det.

 

Idag mötte jag en orolig dietist igen. Hon ser på mig och säger:

- Mer än 10% viktnedgång, nu blir det sondmatning.

- Jag vill inte gå runt med sond bara för ynka 500kalorier till.

Resultat, nu ska jag dricka 6 st energidrycker om dagen plus äta frukost, lunch och middag, kvälls fika. 

Det är ett heltidsjobb att bara käka!

 

Dietisten passar på och frågar mig hur man övertygar så trilska patienter som jag.

- Jo, de måste vilja...blir mitt svar.

 

Tror hon är ganska glad att jag åker hem snart. Om jag är den ende som fixat detta utan sond så blir jag det. Då har hon lyckats faktiskt. För det är väll så man ska göra. Stärka och stödja patienter så de fixar det de behöver på sitt sätt?

 

Kan inte vara lätt att ha mig som patient. Jag lever som jag lär när jag pratar med folk. Det finns bara ett mål och en väg. Vågen visar 79,5. Jag har vänt uppåt igen. Jag ska skicka blommor till henne.

 

Ikväll var jag på gymmet. Tänkte först förbereda personalen på att om jag svimmar så får det rycka in. Jäkla tur att jag inte drog ner byxorna så på mig själv. Det var inget problem alls. Jag lyfte inte 100kg i bänk idag men jag lyfte 60kg Tränade ben och stora muskelgrupper. Ben är tydligen bra för testosteron och det förbättrar tillväxten av muskler. Har hört att man blir lite pilsk också. Det kan bli ett problem.

 

Några dagar kvar och sedan hemma i lugnet. Fast det tänker jag inte. Det gäller att hoppa upp i sadeln så fort det går. Rutiner och normalitet. Alla runt mig kommer må bra av det och jag kommer må extra bra.

 

Jag längtar efter att min smak ska komma till mig igen. Trodde inte det var så otroligt viktigt att kunna känna smak. Om jag fick välja på att mista foten eller smaken helt skulle jag ta foten. Så är det. Det är hemskt. Nu börjar den komma åter men nu några dagar får lökarna lite strålning igen och då försvinner all smak som en ökenvind och det blir bara sand kvar i munnen. Jag måste nog beställa hem mat till mig första gången det riktigt smakar för jag kommer gråta av lycka. Det funkar inte på kinarestaurangen.

 

Vill slå ett slag för eminenta TED på nätet. Föreläsningar om spännande saker. Nu även med svensk text för den som kanske inte ännu hanterar engelskt fikonspråk. Oftast är det på engelska.

 

Over and out!