Turbo inlärning i kris – erfarenhet från flyktingförläggning
Under en tid har jag besökt förläggningen på Öland. Jag har alltså mött människor med stora förhoppningar och ambitioner för sitt fortsatta liv i Sverige. Förväntningar och ibland oro för hur det ska bli i framtiden.
Jag skriver inte var dessa familjer kommer ifrån för det är inte relevant. I gruppen hittade jag många härliga personligheter och jag kunde lära mig mycket om hur kris påverkar och möjliggör utveckling för individer.
Den språkliga utvecklingen mår kanske bra av den krismedvetenhet som hjärnan förmodligen har under en tid efter det en människa ska börja leva i en ny kultur med nytt språk. De yngre lär sig blixtsnabbt. Det är otroligt vad fort det går. Tänk om svenskfödda barn kunde ha samma utveckling i språk, eller andra discipliner också för den delen.
Hjärnan kämpar för att överleva i den nya kulturen. Ett ord fastnar direkt och det behövs ingen repetition för att det ska gå in. Det gäller också en del vuxna. Vid stor kris, kontrollerad sådan, ställer hjärnan kanske om och formligen suger in information.
Hur ska man kunna upprätthålla detta tillstånd frågar jag mig. Jag skulle tro att när livet börjar bli ordnat och säkert så minska förmågan till inlärning. Om det är så ska undervisning i Svenska påbörjas blixtsnabbt innan individen slappnar av och finner sig till rätta.
Just nu gör vi det motsatta. Svenska för invandrare påbörjas när allt är ordnat med barnomsorg och boende, när personen börjar finna sig till rätta. Hittar landsmän som talar hemspråket. Öppningen till lärande i turbofart stängs ganska snart och motstånd till lärande inträder. Plötsligt blir det bara svårt att lära sig svenska och inte absolut livsnödvändigt.
Jag har inte hittat något om detta på internet men om någon har vetskap om litteratur kring detta är jag tacksam för tips.
