Joacim Petersson

Ja, om man kliver bakåt och ser på oss människor på håll så är vi ganska enkla. Fort kan man känna igen vissa typer. Du kanske själv är snabb på att kategorisera efter första intrycket?

Vad är starkast. Är det kaos som finns runt om oss eller är det ordning. Om kaos möter ordning vilket är det som får ge vika?

Min egen erfarenhet är att ordning alltid viker för kaos. Kaos rör sig nämligen fortare och med en större genomslagskraft. När ordning finns på ett område så har det uppstått kaos på ett annat.

Egentligen är det kaos som är det ursprungliga läget i världen men i dagens tid när ordning är uppfunnen så trycks kaos ut och finns på färre och färre ställen. Dock, där kaos uppehåller sig - där är det starkt och maler säkert som vatten på en sten - ner ordning.

Prova du också att kliva bakåt. Se oss människor som djur en stund. Se hur vi gör när vi gör saker. Utifrån och på håll kommer du finna att vi är mycket lika. Om du sedan kommer närmre så ser du en oändlig variation på utseende, dofter och temperament.

Jag roar mig på detta sätt. Med att se på håll och ibland ta en nära glutt på en grupp eller en individ av Homosapiens. Homosapiens som betyder förståndig människa.

Bilden kommer från den lilla ström som rinner mellan Mönsteråsviken och den mytomspunna Lyckefjärd. Här har jag simmat, fiskat, rott, paddlat, kört liten motorbåt och ofta passerat med bil över den lilla bron. Här kan man se hur vädret blir. Högt vatten betyder lägre tryck i luften och ofta då lite regn eller gråare väder. Lågtvatten indikerar vackert väder och högtryck. Ett ögonkast igenom vattenytan kan ge mig en hint om hur varmt det blivit på sommaren. Grumligt visar på värme och alger. Klart vatten och bra siktdjup kan betyda kallt och klart vatten. Är det kallt och klart på hösten lurar den stora gäddan i höstvassen och jaktinstinkten i mig vaknar.

Ofta får jag frågan om hur jag egentligen är privat. Gör jag allt Nu och har jag minutiös ordning på saker? Glömmer jag inte något och faller inte planeringen någon gång?

På väg. Det är nog det jag kan säga om mig själv. Jag har blivit ohyggligt mer effektiv i livet. Det betyder däremot inte att jag är perfekt och jag strävar faktiskt inte efter att bli perfekt.  Jag tror att det skulle vara riktigt trist att vara kring en människa som följer de tips jag ger till punkt och pricka. Jag strävar efter att slipa mina förmågor. Att fatta bra beslut och följa dem. Att planera gott och följa det. Att hålla ordning och underhålla mina resurser och min struktur. Det skulle till exempel bli för mycket att privat jaga mina vänner i deras hem och påpeka att de borde hålla mer ordning. Faktiskt brukar bara vetskapen om att jag kommer på besök göra att de sätter igång och städar och det är ganska kul.

Jag kan säga att de som drabbas mest av mina upptåg är nog mina barn. Någon gång i veckan så tycker jag de ska städa och hänga in sina kläder i skåpen. Ibland, när de "glömmer" ställa in disken i diskmaskinen finner de att deras tallrik står i deras säng med en lapp där det står " eftersom du sparar disk hoppas jag att det inte gör något om du sparar den på ditt rum - så slipper jag ha den på mitt matbord under hela dagen// Pappa " .

Kanske min nitiska framhållning beror på att många andra i min familj är så ohyggligt stökiga och oplanerade. Jag har sedan länge struntat i detta och kan bara konstatera att så är fallet. Jag älskar dem i alla fall.

Erfarenhet visar att när jag försöker coacha någon vän så blir det ofta pannkaka. Den relation vi har sedan förut gör att något faller i coaching rollen. Det går bra att coacha mina barn (föräldraskap är en typ av coaching) men att öppet coacha en vän eller en käresta är något jag aktar mig mycket för. Risken är stor att jag byter roll helt och inte längre är vän utan plötsligt bara blir coach.

Så svaret på om jag alltid är så himla effektiv privat är naturligtvis att jag är på väg. Det går alltid att slipa sågen och ta steg framåt. Jag strävar inte efter perfektion men vill ha ett gott liv.